Bamse blev snabbt bättre igår så Martin & Emil drog ut med hundarna. Bamse fick bära klövjeväska med 2,2 kg.. De promenerade till affären. Sjävlklart väntade en av dem ute med hundarna :) Senare på kvällen tog de en promenad igen.. Hundarna fick leka lite i inhägnaden.. Sen fortsatte de promenera.. Bamse uppskattade det när han kom hem.. :)

Idag känner man sig fortfarande dålig så man kanske stannar hemma idag från jobbet.. Egentligen vill jag inte stanna hemma, för då förlorar man ju pengar :( vi får se när det närmar sig.. Börjar kl två idag..

Men innan det ska jag i alla fall dra ut i skogen med Bamse.. DW tror jag att det blir :) Egentligen vill man bara ligga och vila men Bamse måste få göra något.. Martin är på jobbet hela dagen idag så.. Ska ta med mig kameran ut.. Det återstår bara att se om jag ens tar bilder :D Ska försöka få med mig syrran & Emil så man har lite sällskap.. Kanske vill Kiara också köra lite DW..



För din skull, Linda :D Linda love den bilden.. Kyckling-Bamse säger hon :)


För din skull, syrran :) Ägget säger syrran.. :) Hon har till och med skrivit två historier om det :p


Buster (svart), Bamse, Kovo (vit/silver)..

Den bilden älskar jag verkligen.. Syrran hämtade Kovo samma helgen vi hämtade Bamse.. Så fort jag såg Kovo, fångade han mitt hjärta på en gång.. Till och med snabbare än Bamse.. Kovo var så speciell och Bamse & han fann varandra snabbt.. De lekte och sov tillsammans..
De var tillsammans nästan varje dag (vi bodde/bor nära).. Vi såg Kovo som en del av oss också då vi var mycket med honom.. Men det fanns ett problem med honom.. Hans mage.. Det var något som inte stoid rätt.. Syrran ringde veterinär och hon fick massa tips som de skulle göra.. Självklart gjorde de allt som de sa.. Men det hjälpte inte.. Efter en månad, skrek han under en natt och lät som om att han hade ont.. Så syrran ringde veterinär och bokade tid.. Jag och Martin tog honom dit då syrran och Emil jobbade.. Inte anade vi att det var sista gången de såg honom..

Vi åkte till veterinären med honom.. De undersökte honom och upptäckte att han hade ont i magen. Varje gång de tryckte på hans mage, skrek han till.. Så de ville ha kvar honom och röntga och ev operera.. Visst sa vi.. Det var lika bra att vi åkte hem då det skulle ta lång tid.. Vi sa hejdå och Martin sa "Hejdå Kosovo".. Vi drev alltid med syrran genom att kalla hunden för Kosovo.. Något som syrran hatade..

Efter några timmar, ringde syrran och var ledsen.. Jag stod framför Martin och såg att det var något som inte stod rätt.. Jag frågade vad hela tiden.. Han pratade alltså i telefon med syrran.. Sen sa han "veterinären ringde och sa att det är allvarligt med Kovo.. De rekommenderar avlivning".. Min första reaktion var NEJ.. Aldrig skulle syrran låta dem avliva Kovo.. Syrran var osäker på vad hon ville göra.. Dessutom visste hon inte vad Emil ville.. Kovo var Emils hund..

Veterinären sa att man inte kunde göra något.. Kovos tarm var nästan bort.. Det hade frätats (eller hur det nu stavas) bort och Kovo led.. Det var mycket ovanligt och veterinären var själv chockad.. Hon hade pratat med sina kollegor och alla var chockade..

De bestämde till sist att låta Kovo somna in för hans skull..

Jag började storgråta och syrran sa att veterinären sa att man kunde komma dit och ta farväl.. Men vi ville inte.. Det skulle göra för ont..

Det tog verkligen ett tag innan jag kunde börja släppa det.. Men än idag kan jag inte titta bilder eller filmer på honom.. Det gör för ont.. Han blev bara 3 månader.. Han är någon som jag verkligen kommer att minnas..

RIP Kovo <3